MINA TJÄNSTER  OM MIG ARBETSPROVER |
|
|
|
Apotekarkarriär väntar i England Farmacevtisk Revy nr 5 2004 Brittiska apotekskedjor har de senaste åren siktat in sig på att rekrytera svenska apotekare. Högre lön och knepigare kundfall är lockbeten för att få arbetskraften över Nordsjön. Farmacevtisk Revy följde med på ett rekryteringsmöte i Uppsala och har pratat med ett par svenskar som sedan förra året jobbar i England. Det råder en förväntansfylld och något nervös atmosfär i sammanträdesrummet på Pharmen i Uppsala. Det är en seneftermiddag i mitten av maj och den anrika brittiska apotekskedjan Boots the Chemist har kommit till stan för att rekrytera svenska apotekare. Ett tiotal kandidater har infunnit sig efter en preliminärintervju över telefon. Alla är unga och den samlade arbetslivserfarenheten förefaller inte vara stor. Det är ingalunda första gången som en brittisk apotekskedja besöker Sverige för att finna apotekare. Under de senaste två, tre åren har intresset att värva skandinaviskt ökat markant. Och man går metodiskt till väga; via annonser, headhunting och större rekryteringsmöten som det i Uppsala ska den farmaceutiska arbetskraften lockas över Nordsjön. – I Storbritannien håller apotekarens roll på att förändras. Regeringen försöker lätta på trycket på allmänläkarna och uppmuntrar i stället folk att uppsöka sitt lokala apotek för mindre åkommor. Farmacin får en mer framskjutande roll i primärvården, vilket i sin tur medför att farmacin blir mer populärt. Samtidigt klarar inte de inhemska apotekarutbildningarna av efterfrågan från arbetsgivarna, så därför behövs det duktig arbetskraft utifrån. Så förklarar Iain White på rekryteringsfirman Avalon Medical bakgrunden till den brittiska jakten på utländska farmaceuter. Tillsammans med sin kollega Rob Kedwards är han på plats denna dag i Uppsala för att sköta ruljansen åt Boots. Och ruljans blir det, för intresset eller nyfikenheten bland den potentiella arbetskraften synes vara minst lika stor som från arbetsgivarsidan. Under hela dagen hade man ursprungligen räknat med att ett tiotal personer skulle komma för att få information och bli intervjuade, men i slutändan dök ett tjugofemtal upp. En av dem är Charlotta Maiqvist som går sista terminen på apotekarprogrammet och gör sin A10-praktik i Göteborg. – Jag har trivts jättebra med apotekspraktiken. Men samtidigt kan jag tycka att det kan gå lite ”trögt” i ett monopolföretag. Därför lockar det att se hur det är att jobba i ett privat apoteksföretag. Och så skulle det vara roligt att jobba utomlands några år, säger hon. Kanske kan den stora uppslutningen tas som ett tecken på den svårare arbetsmarknaden för nyutexaminerade farmaceuter i Sverige. Åtminstone Iain White berättar att han märkt av en viss ”frustration” bland de svenska studenter och arbetssökande han varit i kontakt med tidigare. Klinisk inriktning Nåväl, huvudbudskapet som Iain och Rob för fram för att marknadsföra sin uppdragsgivare är att arbetet inom Boots är kliniskt inriktat. Ingen apotekare ska behöva stå och sälja kosmetika, engångskameror eller andra icke-farmacevtiska specialiteter som brittiska (och andra utrikiska) apotek tenderar att vara belamrade med. För när det kommer till klinisk patientkontakt är tumregeln att två års jobb på ett Bootsapotek motsvarar tio års arbete på apoteket hemmavid på kontinenten. Reservation dock för hur pass giltig jämförelsen är för svenskt vidkommande. Men uppenbarligen finns mycket sanning i den presenterade bilden. Onekligen verkar det som ett mångskiftande jobb när Rob berättar om blodtrycksmonitorering och screening för diabetes och osteoporos som nu börjat ske på sina håll i den brittiska apoteksvärlden. Allt för att apoteken på myndigheternas inrådan ska bli ett mer integrerat led inom den preventiva vården och primärmården. På denna front har utvecklingen gått betydligt längre än i vård- och apoteksmonopolens Sverige. Sedan finns förstås en fördel till med att jobba på apotek i Storbritannien, en fördel som mäts i pund. Snittlönen som betalas av brittiska apotekskedjor ligger högre än medellönen för apotekare i Apoteksbolaget. Till viss del kan skillnaden förklaras med att en apotekare på brittiska apotek per automatik har en befattning som kan likställas med chefsfarmaceut i Sverige. Hos Boots där man under den första inlärningstiden på tre månader handleds av en erfaren farmaceut ligger visserligen månadslönen på blygsamma 18 000 kronor (inkluderat en månads fri vistelse på hotell innan man hittat en bostad). När inskolningsperioden är avklarad sätts lönen individuellt, med miniminivån 33 750 kronor i månaden. Då ingår fem veckors semester och tio lediga dagar. Men lön betalas förstås bara till de kandidater som blir erbjudna (och accepterar) jobb, något förmodligen inte samtliga som kommit till Pharmen denna dag kan räkna med – även om alla har ”potentialen” att få jobb som Rob säger. Vilka som får chansen avgörs i den klinisk intervju med Boots som alla kandidater går igenom efter att rekryteringsfirman hållit sin information. Intervjuerna sköts av apotekarna Phillip Yelling och Vanessa Taylor, bägge med lång erfarenhet inom den brittiska apotekskedjan. De presenterar olika patientfall som kandidaterna efter bästa förmåga får tala om hur de skulle lösa. I det strama schemat ges ett kort pratstund med Phillip, som till vardags är ”area manager” för sydvästra England och grevskapet Wessex. Han ger beröm åt de kandidaterna han träffat. – De kliniska kunskaperna är bra, liksom färdigheterna i engelska. Just möjligheten att kommunicera och föra en dialog med kunder och personal är viktiga egenskaper som vi bedömer. Vi har talat med många duktiga kandidater och kommer att erbjuda jobb åt flera av dem, säger han. David från Visby stannar i England Under 2003 registrerades 13 svenskar hos The Royal Pharmaceutical Society of Great Britain. En av dem är David Nyblom, 32 år, från Visby. Efter en tid på apotek i hemstaden jobbar han sedan november som pharmacy manager för apotekskedjan Co-op i samhället Scisseth utanför Huddersfield i mellersta England. Bytet av arbetsort är ett karriärsteg han inte ångrat så här långt, även om det var svettigt i början. –Det var mycket tufft den första tiden innan man kommit in i hur systemet fungerar. Man kände trycket från personalen och var tvungen att visa vad man gick för. Dom undrade nog vad jag var för ”yokel” från Sverige som kom och skulle vara ansvarig för verksamheten på deras apotek. Men nu har jag kommit in i jobbet och fått respekt från mina medarbetare, säger David. Det bästa med att jobba i Storbritannien är enligt David att man som ende farmaceut har det slutliga ansvaret för allting som händer på apoteket. Det innebär att han har ett finger med i allt som görs, från receptexpedieringar till varubeställningar och ekonomi. Sedan är lönen bra mycket högre än vad han fick på apoteket hemma i Sverige medan levnadsutgifterna är ungefär de samma (vilket för övrigt lär gälla för hela Storbritannien utanför London). Det ger ett tacksamt överskott på bankkontot varje månad. På minussidan finns att vissa bekvämligheter i arbetsmiljön ej finns att tillgå. På Davids apotek saknas till exempel fikarum och toalett. Den som behöver uppsöka det senare får knalla över till den intilliggande husläkarmottagningen. – Jobbet är också slitigare och kräver ens uppmärksamhet hela tiden. Samtidigt finns det bättre möjligheter att jobba extra och tjäna mer pengar om man skulle vilja det, utan att skattesystemet straffar en för mycket. IT-strukturen är inte tillnärmelsevis lika utvecklad som i Sverige, vilket förstås kan vara negativt. Å andra sidan tvingar det en att verkligen kunna allting utantill, då man inte kan söka information på nätet, säger David. Magnus Andersson, 28 år, från Alunda utanför Uppsala jobbar sedan september förra året för Boots i Bridport på sydkusten. Innan dess har han hunnit med både att vara farmaceutisk konsult åt Apoteket AB och kvalitetssäkrare på Astra Zeneca i Sverige. Våren 2003 blev han så headhuntad och tvekade inte länge innan han beslöt att åka över. Möjligheten att förbättra engelskan och skaffa sig nya erfarenheter lockade. Men ett par överraskningar lurade när han kom fram. – Det första som förvånade mig var jag skulle ha kostym på mig i jobbet! Det hade ingen sagt innan jag åkte över. Det tog kanske också lite väl lång tid innan jag fick veta vart jag skulle jobba. Arbetet känns också mer gammaldags än vad jag hade väntat mig. Vi blandar till exempel hel del salvor själv på apoteket, säger Magnus. Han är dock nöjd med arbetet så här långt och skulle utan tvekan rekommendera andra svenska apotekare som fick möjligheten att åka över att ta chansen. Bland de främsta fördelarna är att han upplever ett större ansvar än i Sverige och att man möter mer avancerade kundfall både i egenvården och på receptsidan. Den genomsnittliga tiden som en utländsk apotekare jobbar på ett Bootsapotek är två år. Enligt Iain White på rekryteringsfirman har de flesta då skaffat så pass mycket rutin att de kan åka till hemlandet och ta över eller öppna ett eget apotek. Den möjligheten är nu av förklarliga skäl inte öppen för svenska hemvändande apotekare. Vad beträffar David Nyblom är det för övrigt inte aktuellt att alls åka hem. Han har rotat sig väl i Huddersfieldtrakten, och inom kort kommer hustrun och den nyfödda sonen i Sverige att flytta över till radhuset han hyr. Magnus Andersson har inte bestämt sig hur länge han ska stanna kvar i Öriket av fish and chips. En sak som är säker är att den dag han eventuellt kommer hem så är han flera erfarenheter rikare. Brittiska apoteksfakta # Ett antal stora apotekskedjor driver majoriteten av de brittiska apoteken. Boots the Chemist är den största kedjan. Andra apoteksföretag är Co-op, Moss och Lloyds. Jämfört med i Sverige är apoteken mindre och bara på de allra största jobbar fler än en farmaceut samtidigt. I likhet med flera andra länder finns bara ett ”slag” av farmaceut och det är apotekare. Övriga personalkategorier är tekniker och assistenter. # Alla farmaceuter som arbetar på brittiska apotek måste vara registrerade hos The Royal Pharmaceutical Society of Great Britain, RPSGB, som är ett mellanting av Farmacevtförbundet och Apotekarsocieteten i Sverige. Organisationen har till uppgift att leda och utveckla den farmaceutiska professionen. Bland annat ansvarar man för en stor del av den obligatoriska fortbildningen som apotekare genomgår varje år. Se http://www.rpsgb.org.uk. # Förutom att ha ett apotek som fast arbetsplats är det vanligt att apotekare jobbar som så kallade ”locums”, ofta anställda av olika personaluthyrningsfirmor. Uppgiften är att åka runt och täcka in på apotek som under olika tidsperioder saknar ”egen” apotekare. # Generisk förskrivning gäller. Apotekskunder betalar i princip bara 6,40 pund för varje läkemedel de får på vanligt recept oavsett vad läkemedlet egentligen kostar. Något som ställer krav på apoteket att mycket noggrant redovisa vad man sålt för att få ersättning från staten. Många olika så kallade ”exemptions” garanterar kunder fria läkemedel, till exempel om man är pensionär eller arbetssökande # Sedan 1988 har sammanlagt 56 svenska apotekare registrerats hos RPSGB. Nästan hälften av registreringarna har skett de två senaste åren. För att som utländsk apotekare jobba på brittiskt apotek måste man också ha klarat av ett prov i engelska, ett så kallat IELTS-prov, som i Sverige ges av Folkuniversitetet. Copyright: Carl-Magnus Hake |
| HAKE Medicin Media Östgötag. 44 nb 116 64 Stockholm Tel/Fax 08-6420885 Mobil: 0708-576532 info@hakemedicinmedia.se |